Sociala Medier

Jag har så många vänner på Facebook

20-åring som vi kan kalla för Enya

Telefonen plingade och jag var upptagen med mitt. Hade egentligen inte tid att titta på den men kunde inte låta bli. Minns när smartphones just kom ut, ett plingande gav en spänning – vad är det som låter nu? Vem försöker säga något?
Nu har den där förbannade mobilen blivit ett måste. Ett måste på att alltid vara tillgänglig. Om man har en dålig dag så kan man inte riktigt bara ignorera sina sociala medier för det kan tolkas fel. Det kan tolkas som att man inte vill prata med personen eller så ligger man inlåst i en källare efter en kidnappning. Det är sant, är man inte tillgänglig så blir folk oroliga.
Du kan inte ens smygläsa meddelandet för om du råkar klicka på det så kan den andra personen se att meddelandet är läst.
Det gör att du måste svara.

Anyway, jag fick ta telefonen och läste följande:
– Hej, vad gör ni? Ska vi kanske tillbringa helgen tillsammans?
Ja men det kan ju vara trevligt, alltid roligt med besök! Läste vidare:
– Skulle du kunna hjälpa mig med en grej?
Där kom det. Ok Enya behövde hjälp, visst kan vi hjälpa henne.

Enya hämtades upp och hon fick även det hjälp hon behövde. Det blev inte sista gången jag fick hjälpa Enya. Hon behövde hjälp titt som tätt men det var ingen fara, ibland är det ju viktigt att hjälpa.
Då och då kunde hon ibland öppna upp och berätta saker som hon råkat ut för. Det var rätt tråkiga saker faktiskt. Men hur kunde detta bara ske? Jag vet inte, brukade hon svara.

På Facebook hade Enya massvis med vänner överallt. Hon kunde bokstavligen bo precis vart hon ville. Ändå så verkade hennes historia inte riktig stämma för på varenda bild så hade hon ett stort leende. Varje resa, varje glada stund förevigades med en bild på ett stort leende. Fem, tio, 30, 100 likes kunde dyka upp på varenda bild. Jag är säker på att Enya kände sig älskad och glad för varje gång hon fick en like på Facebook. Hela hennes rum måste ha lysts upp av hennes glädje för två sekunder. Sen skulle rummet åter igen vara mörk….

Där satt hon, behövde hjälp flera gånger men det var ingenting man såg på hennes sociala medier.
Jag tror det är så för många många personer. Vad är 1000 vänner på Facebook när man inte ens kan be 2 om hjälp? Den dagen alla oron nästan kväver en och man skulle behöva prata med någon, varför kan man inte skriva det öppet?
Det finns de som har gjort det men då får stackaren minst 10 nya problem. Folk gottar sig i andras problem, man matar de bara om man öppnar upp.

Kanske jag ska tipsa Enya om att öppna en anonym blogg där hon kan skriva om precis allt utan hinder. Fast då kommer hon fråga om jag gör det, nej hahaha – varför skulle jag det? Jag mår ju jättebra, ser du inte mitt leende på alla bilder på min Facebook? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: